Tankar om döden

Hmm... Farmor gick bort igår. Vet inte riktigt hur jag ska känna bara. Har aldrig varit särskilt nära pappas sida av släkten och har inte träffat farmor mer än max 1-2 gånger per år. Är jag en hemsk människa som inte är överdrivet ledsen? 

... Jag menar... Hon har varit dålig i många år nu... Senaste året har hon bara gått hemma, aldrig varit utomhus, mest bara legat i sängen. Senaste tre veckorna har varit extra jobbigt för henne också, hon fick åka in till akuten med blödande magsår och så blev hon flyttad från Kalmar lasarett till Oskarshamn, bara för "att de inte hade plats"... Wtf liksom...

Suck... Nu är alla i den "gamla" generationen borta... Mormor och farmor har båda gått bort inom loppet av 6 månader. Farfar dog för ca 10 år sedan, och min morfar gick bort när jag var ett år gammal. Ingen kvar... ='(

Men jag måste ju berätta om min mormor och hur hon gick bort. Precis så skulle jag vilja dö nämligen, det finns nog inget bättre sätt. Mamma och mammas "pojkvän" Lasse var hos mormor vid sommarstugan på Öland. Mormor brukar alltid bo där varje sommar. Mamma och Lasse hade varit nere och badat vid stranden och åkte upp till stugan för att ta en fika med mormor och prata lite. De satt och pratade och skrattade och hade roligt, när mormor tar upp en kringla och tar en tugga av den och säger: "Åh, det här var en god kringla". Sen så svimmar hon där hon sitter på bänken i sommarsolen och sen vaknar hon inte mer. När ambulansen kommer har hennes hjärta slutat slå och hon förklaras som död... Jag menar, är inte det ett av de absolut bästa sätten att dö på? Med nära och kära, sittandes i solen och njuter av en god bakelse? ... Jag tror inte det går att få det bättre än så... Så vill jag också dö...

Saknar er alla! Hoppas ni har det bra i efterlivet :-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0