Syns jag inte så finns jag inte
Det har blivit ganska galet där ute i världen. Alla ska ju ha sin egna blogg, twittra, facebooka och gärna DIGGa emellanåt. Man kan nästan tro att det har blivit ett måste att synas! Har du inte en blogg så är du inte en del av det moderna samhället. Har du inte internet hemma, då skulle du lika gärna kunna leva i en hydda i skogen.
Jag är faktiskt väldigt skadad vad gäller sånt här. T.ex. så har jag inte den blekaste om hur i hela friden man betalar sina räkningar på annat sätt än via Internetbanken. ... Allvarligt, hur gör man? Det är nåt med avin, men mer än så vet jag inte.
Nån som upplever detta liknande, att de väljer bort ett företag bara för att de har en ful hemsida?
Jag är faktiskt väldigt skadad vad gäller sånt här. T.ex. så har jag inte den blekaste om hur i hela friden man betalar sina räkningar på annat sätt än via Internetbanken. ... Allvarligt, hur gör man? Det är nåt med avin, men mer än så vet jag inte.
Likaså funderar jag som så att om ett företag inte har en hemsida så finns dom inte, då väljer jag bort dom utan att ens försöka ta reda på mer än så. Eller om ett företag har en ful hemsida, då sållas de också bort, oavsett hur bra produkter eller priser de har, för då är de inte trovärdiga i mina ögon. Hemsidan är ett företags ansikte utåt idag, ser den ut som skit så är även företaget dåligt skött. Jag säger inte att det är så, men det är så det känns.
Detta visar ju bara på vikten av att ha en snygg och fungerande hemsida som är lätt att navigera. Internet-generationen är redan uppe i 25-årsåldern och vi blir äldre hela tiden. Det är dags för alla företag där ute att inse att även det minsta företag måste ha en väl fungerande och tilltalande hemsida. All information som jag söker upp letar jag upp på internet. Ja, många av er säger säkert att man måste vara källkritisk och kan inte lita på allt som står på Internet. Det stämmer ju alldeles utmärkt, men sen kan man inte lita på allt som står i böcker heller. Det är inget som säger att den boken som jag hittar på biblioteket har mer rätt än vad det jag hittar på Wikipedia har. Ibland kan nog det på Wikipedia vara MER korrekt än det jag hittar i en gammal bok från 1980-talet. Mycket kan hända på 30 år.
... Bara kräker ur mig lite tankar ;-)
Nån som upplever detta liknande, att de väljer bort ett företag bara för att de har en ful hemsida?
/A
Livets finare stunder
Jag vill passa på att tacka alla som har skrivit kommentarer på min blogg :) Kul att se att det är några som faktiskt läser det jag skriver :-)
Tänkte även nämna lite reflekteringar som jag har gjort på de små sakerna i mitt liv som gör mig lite extra glad. Till att börja med så har jag mina två helt underbara katter, Leia och Loka (Ursprungligen Leia och Luke från Star Wars, men sen visade det sig att Luke var en tjej, så då blev det Loka), som alltid är keliga och hälsar så glatt på mig när jag vaknar på morgonen eller när jag kommer hem från jobbet. Utan dom så vore min vardag väldigt mycket tråkigare och grå.
Sen har vi min familj givetvis, som alltid finns där för att stötta mig och motivera mig. Min käre bror, Victor, som alltid släpar med mig till gymmet och ser till så jag verkligen kommer dit ;-) Utan honom hade jag nog knappt gått dit hälften så många gånger. Sen min pappa som alltid ställer upp, oavsett vad det gäller. Senast med bilen, tvätta och vaxa den. Givetvis även min mamma, som alltid finns för mig när jag behöver prata eller bara är sugen på god mat ;-). Älskar er allihopa!
Tänkte även nämna lite reflekteringar som jag har gjort på de små sakerna i mitt liv som gör mig lite extra glad. Till att börja med så har jag mina två helt underbara katter, Leia och Loka (Ursprungligen Leia och Luke från Star Wars, men sen visade det sig att Luke var en tjej, så då blev det Loka), som alltid är keliga och hälsar så glatt på mig när jag vaknar på morgonen eller när jag kommer hem från jobbet. Utan dom så vore min vardag väldigt mycket tråkigare och grå.
Sen har vi min familj givetvis, som alltid finns där för att stötta mig och motivera mig. Min käre bror, Victor, som alltid släpar med mig till gymmet och ser till så jag verkligen kommer dit ;-) Utan honom hade jag nog knappt gått dit hälften så många gånger. Sen min pappa som alltid ställer upp, oavsett vad det gäller. Senast med bilen, tvätta och vaxa den. Givetvis även min mamma, som alltid finns för mig när jag behöver prata eller bara är sugen på god mat ;-). Älskar er allihopa!
Givetvis har vi alla härliga kollegor på jobbet också, som gör de 8 timmarna på jobbet väldigt mycket roligare! Ni finns alltid där när man behöver fråga om nåt, varesig det är jobbrelaterat eller inte.
Små saker som jag kan uppskatta är t.ex. att se solen gå upp en vintermorgon när jag kommer till jobbet. Eller höra fågelkvitter när jag går utanför dörren när jag går till bilen. Eller för den delen bara känna hur solens strålar värmer ens hud gör allting så varmt och skönt.
Eller som de pyttesmå sakerna i livet, som hur bra det är med självutcheckning på Maxi, eller att GB har börjat med en ny glass ('Wich, från Ben & Jerrys) och givetvis inte att förglömma hur bra det är med ens favoritgodis finns i godishyllan (i mitt fall chokladdoppade cashewnötter *dreglar*).
Allt sånt här gör livet värt att leva! :)
Kram på er alla!
Aldrig älskat?
Kan det vara möjligt att ha varit i tre längre förhållanden och aldrig riktigt älskat? Alltså aldrig känt den där känslan att man skulle kunna gå genom eld och vatten för den andra personen? ...
Sammanlagt har jag varit i ett förhållande ca 4 år av 5 om man räknar ihop allting från de senaste 5 åren. Är det normalt att inte vara helt säker på att man verkligen älskat någon då? Den där djupa kärleken pratar jag om alltså. Visst var jag förälskad, men det kanske saknades den där djupa extrema kärleken. Hur ska man göra för att få den känslan måntro?
Jag tror nog det gör det. Det måste ju finnas nån annan där ute som matchar dig fullständigt. Visst, det bor lite drygt 6-7 miljarder människor på jorden, så chansen att du hittar just denna någon är väl kanske inte så stor, men det måste ju finnas mer än bara en tycker man ju. Eller?
Sammanlagt har jag varit i ett förhållande ca 4 år av 5 om man räknar ihop allting från de senaste 5 åren. Är det normalt att inte vara helt säker på att man verkligen älskat någon då? Den där djupa kärleken pratar jag om alltså. Visst var jag förälskad, men det kanske saknades den där djupa extrema kärleken. Hur ska man göra för att få den känslan måntro?
Måste man kanske hitta precis den där rätta? Den som det säger klick direkt med och som man bara passar till 200% med? Eller är det nåt som man växer sig in i, att det börjar som vanligt men att det sen växer sig till den djupa fantastiska kärleken? Är det inte bara så att man vänjer sig vid varandra och därmed så blir man "familj" och känner att man kan göra vad som helst för den andre?
Är det nån som har känt den där omedelbara, fantastiska och djupa kärleken nån gång? En sådan kärlek där man känner att man kan göra precis vad som helst för en person bara den blir glad? Åka flera mil bara för att säga hej och sen åka hem igen.
Ska man vänta tills man hittar en person som man får den känslan med innan man går djupare in i ett förhållande? Är det just det som mitt hjärta säger åt mig att göra? Vänta på "den rätta"? Är det bara en saga? Finns det någon som är helt perfekt rätt för just dig?
Jag tror nog det gör det. Det måste ju finnas nån annan där ute som matchar dig fullständigt. Visst, det bor lite drygt 6-7 miljarder människor på jorden, så chansen att du hittar just denna någon är väl kanske inte så stor, men det måste ju finnas mer än bara en tycker man ju. Eller?
Laserstrålar från ögonen
Okej... Det är officiellt... Jag är störd i huvudet. Det är bara några få utvalda personer som vet om det här om mig och nu tänker jag dela med mig av det till de personer som läser min blogg (vilket iofs inte är mer än 3 personer, max, men ändå! :P )
Jag har en ... vet inte vad man ska kalla det för.... egenhet kanske? ... Ja, egenhet låter bra och inte som om jag är galen iallafall. När jag var mindre (typ högstadiet, början på gymnasiet) och hade tråkigt, så brukade jag fantisera om att jag hade laserstrålar från ögonen... Men inte vilka laserstrålar som helst, utan studsande laserstrålar. När jag tittade på något, typ en vägg, en kant, en dörr, en lampa, vad som helst, så inbillade jag mig att laserstrålarna "sköt" ut från ögonen och studsade från den ytan som jag tittade på. Sen försökte jag tänka ut hur den skulle studsa vidare därifrån. Detta kunde jag roa mig med ett bra tag. Tror det ursprungligen kommer ifrån att jag tyckte om att räkna på vinklar och gillade matematik i allmänhet när jag gick i skolan.
En annan skum egenhet som jag har är att när jag är ute och går så kan jag "fantisera" om att mina fötter inte ska sättas ner så att förlängningen av fotens sida träffar något föremål, typ lyktstolpar, elskåp eller liknande saker. Detta antar jag också har något med matematik och vinklar att göra, och sannolikhetstänkande. Jag brukar nämligen uppskatta sannolikheten att jag sätter foten framför en sån här sak när jag ser att den närmar sig.
Jag har en ... vet inte vad man ska kalla det för.... egenhet kanske? ... Ja, egenhet låter bra och inte som om jag är galen iallafall. När jag var mindre (typ högstadiet, början på gymnasiet) och hade tråkigt, så brukade jag fantisera om att jag hade laserstrålar från ögonen... Men inte vilka laserstrålar som helst, utan studsande laserstrålar. När jag tittade på något, typ en vägg, en kant, en dörr, en lampa, vad som helst, så inbillade jag mig att laserstrålarna "sköt" ut från ögonen och studsade från den ytan som jag tittade på. Sen försökte jag tänka ut hur den skulle studsa vidare därifrån. Detta kunde jag roa mig med ett bra tag. Tror det ursprungligen kommer ifrån att jag tyckte om att räkna på vinklar och gillade matematik i allmänhet när jag gick i skolan.
En annan skum egenhet som jag har är att när jag är ute och går så kan jag "fantisera" om att mina fötter inte ska sättas ner så att förlängningen av fotens sida träffar något föremål, typ lyktstolpar, elskåp eller liknande saker. Detta antar jag också har något med matematik och vinklar att göra, och sannolikhetstänkande. Jag brukar nämligen uppskatta sannolikheten att jag sätter foten framför en sån här sak när jag ser att den närmar sig.
.... Ja, jag sa ju att jag var störd =P
Härligt med små egenheter, eller hur ;)
Varför?
Varför kan inte min jädra fot bara bli bra och normal? Måste den hålla på att cpa sig hela tiden och besvära mig? ...
För er som inte är så insatta så stukade jag foten på en innebandyträning för 6 månader sedan och jag har FORTFARANDE besvär av det. Kan ha svårt att gå på sneda ytor ibland och den gör alltid ont som satan efter träningar och så. Som om inte det var nog så vred jag till den igår igen på träningen... Samt på något oförklarligt sätt så slog jag i knät som fan (har inget minne av det) så nu gör även det ont.
För er som inte är så insatta så stukade jag foten på en innebandyträning för 6 månader sedan och jag har FORTFARANDE besvär av det. Kan ha svårt att gå på sneda ytor ibland och den gör alltid ont som satan efter träningar och så. Som om inte det var nog så vred jag till den igår igen på träningen... Samt på något oförklarligt sätt så slog jag i knät som fan (har inget minne av det) så nu gör även det ont.
Så idag blir det till att jobba hemifrån istället, för att försöka vila både knät och foten lite idag. Ganska riskabelt att cykla till jobbet just idag med, ligger massor av snö ute, men under snön så är det rena isterrängbanan med gammal snö och is som frusit till. På trottoarerna/cykelbanorna är det fan ta mig nästan omöjligt att cykla. Men men...
Tankar om döden
Hmm... Farmor gick bort igår. Vet inte riktigt hur jag ska känna bara. Har aldrig varit särskilt nära pappas sida av släkten och har inte träffat farmor mer än max 1-2 gånger per år. Är jag en hemsk människa som inte är överdrivet ledsen?
... Jag menar... Hon har varit dålig i många år nu... Senaste året har hon bara gått hemma, aldrig varit utomhus, mest bara legat i sängen. Senaste tre veckorna har varit extra jobbigt för henne också, hon fick åka in till akuten med blödande magsår och så blev hon flyttad från Kalmar lasarett till Oskarshamn, bara för "att de inte hade plats"... Wtf liksom...
Suck... Nu är alla i den "gamla" generationen borta... Mormor och farmor har båda gått bort inom loppet av 6 månader. Farfar dog för ca 10 år sedan, och min morfar gick bort när jag var ett år gammal. Ingen kvar... ='(
Men jag måste ju berätta om min mormor och hur hon gick bort. Precis så skulle jag vilja dö nämligen, det finns nog inget bättre sätt. Mamma och mammas "pojkvän" Lasse var hos mormor vid sommarstugan på Öland. Mormor brukar alltid bo där varje sommar. Mamma och Lasse hade varit nere och badat vid stranden och åkte upp till stugan för att ta en fika med mormor och prata lite. De satt och pratade och skrattade och hade roligt, när mormor tar upp en kringla och tar en tugga av den och säger: "Åh, det här var en god kringla". Sen så svimmar hon där hon sitter på bänken i sommarsolen och sen vaknar hon inte mer. När ambulansen kommer har hennes hjärta slutat slå och hon förklaras som död... Jag menar, är inte det ett av de absolut bästa sätten att dö på? Med nära och kära, sittandes i solen och njuter av en god bakelse? ... Jag tror inte det går att få det bättre än så... Så vill jag också dö...
Saknar er alla! Hoppas ni har det bra i efterlivet :-)
... Jag menar... Hon har varit dålig i många år nu... Senaste året har hon bara gått hemma, aldrig varit utomhus, mest bara legat i sängen. Senaste tre veckorna har varit extra jobbigt för henne också, hon fick åka in till akuten med blödande magsår och så blev hon flyttad från Kalmar lasarett till Oskarshamn, bara för "att de inte hade plats"... Wtf liksom...
Suck... Nu är alla i den "gamla" generationen borta... Mormor och farmor har båda gått bort inom loppet av 6 månader. Farfar dog för ca 10 år sedan, och min morfar gick bort när jag var ett år gammal. Ingen kvar... ='(
Men jag måste ju berätta om min mormor och hur hon gick bort. Precis så skulle jag vilja dö nämligen, det finns nog inget bättre sätt. Mamma och mammas "pojkvän" Lasse var hos mormor vid sommarstugan på Öland. Mormor brukar alltid bo där varje sommar. Mamma och Lasse hade varit nere och badat vid stranden och åkte upp till stugan för att ta en fika med mormor och prata lite. De satt och pratade och skrattade och hade roligt, när mormor tar upp en kringla och tar en tugga av den och säger: "Åh, det här var en god kringla". Sen så svimmar hon där hon sitter på bänken i sommarsolen och sen vaknar hon inte mer. När ambulansen kommer har hennes hjärta slutat slå och hon förklaras som död... Jag menar, är inte det ett av de absolut bästa sätten att dö på? Med nära och kära, sittandes i solen och njuter av en god bakelse? ... Jag tror inte det går att få det bättre än så... Så vill jag också dö...
Saknar er alla! Hoppas ni har det bra i efterlivet :-)
Killar vs tjejer (eller män vs kvinnor)
Hmm, detta är något som jag har funderat ett tag på. Skillnaden mellan män och kvinnor när det kommer till raggande. Det är måhända en grov generalisering jag gör, men försök ha överseende med det.
Fakta: Väldigt attraktiva kvinnor (såkallade 8-10 poängare) får väldigt mycket närmanden och raggningsförsök, så till den milda grad att de slår på en "bitch-sköld" för att skydda sig mot horderna av män som försöker ragga på dem. Den här skölden visar sig i form av att de på krogen snäser av killar, dissar dem eller bara ignorerar dem. I många fall så försöker killen kanske bjuda på en drink och givetvis tar tjejen drinken (vem vill inte ha gratis dricka liksom), men struntar kanske sen i killen eller dissar honom. Tjejerna framstår då som bitchiga och otrevliga, när de i själva verket bara är trötta på alla närmanden och tafatta försök till konversationer som killarna för.
Observartion: Oftast är det inte tjejen som är problemet, utan närmare bestämt de hundratals/tusentals killar som varje år försöker ragga på henne, där alla gör på samma sätt. Bjuder på en drink, försöker starta en konversation som inte leder nån vart och ställer samma frågor som så många andra innan (Vad heter du, vad jobbar du med, vad har du för fritidsintressen osv). När tjejen svarat på exakt samma frågor hundratals gånger så tröttnar hon ju till slut och för att slippa ha samma meningslösa konversationer gång på gång så snäser hon väck killen istället. Störmomentet (killen) är då ute ur bilden direkt, utan att behöva ha en lång och i många fall tråkig konversation innan. Problemet med det här systemet är ju att även om alla rötäggen försvinner, så försvinner ju även alla de genuint trevliga killarna. Tjejen framstår som en bitch/subba och lär ju säkerligen få utstå både ett och två skällsord för att hon är otrevlig. Detta är ju hon dock van vid, så de rinner ju av henne som vatten från en gås.
Förslag på lösning: Killar är som killar är, det går tyvärr inte att hjälpa. Många av oss (förmodligen de flesta) är faktiskt genuint trevliga och intressanta människor som säkert hade fallit er tjejer i smaken, om ni bara hade gett oss chansen. Problemet är de "rötägg" som finns där ute, som bara är ute efter att hitta nästa ligg, nästa "high-score" på sin poängtavla. Det är dessa "rovdjur" som förstör "spelet" för oss andra vanliga dödliga. Tänk så många gånger vi "vanliga" killar har stått där och sett hur tjejen som man var intresserad av gå iväg med nåt "miffo" som bara vill ha henne för kvällen och bara för att kunna skryta om det för sina polare. Vad har han som inte vi andra har?
Självsäkerhet!
Han fullkomligen stinker ju av självsäkerhet, eftersom han har gjort samma sak hundratals gånger innan och fått med sig i princip lika många tjejer i säng också. Är det dessa killar ni tjejer egentligen vill ha med er? Släng iväg ett meddelande till mig och berätta hur justDU upplever hela utelivet. Tjejer, känner ni igen er? Killar, känner ni också igen er i scenariot som jag beskriver?
...
Frågan lämnas öppen, jag vill gärna höra era kommentarer och åsikter om det här ämnet... Om det nu är nån som läser bloggen vill säga ;-)
Fakta: Väldigt attraktiva kvinnor (såkallade 8-10 poängare) får väldigt mycket närmanden och raggningsförsök, så till den milda grad att de slår på en "bitch-sköld" för att skydda sig mot horderna av män som försöker ragga på dem. Den här skölden visar sig i form av att de på krogen snäser av killar, dissar dem eller bara ignorerar dem. I många fall så försöker killen kanske bjuda på en drink och givetvis tar tjejen drinken (vem vill inte ha gratis dricka liksom), men struntar kanske sen i killen eller dissar honom. Tjejerna framstår då som bitchiga och otrevliga, när de i själva verket bara är trötta på alla närmanden och tafatta försök till konversationer som killarna för.
Observartion: Oftast är det inte tjejen som är problemet, utan närmare bestämt de hundratals/tusentals killar som varje år försöker ragga på henne, där alla gör på samma sätt. Bjuder på en drink, försöker starta en konversation som inte leder nån vart och ställer samma frågor som så många andra innan (Vad heter du, vad jobbar du med, vad har du för fritidsintressen osv). När tjejen svarat på exakt samma frågor hundratals gånger så tröttnar hon ju till slut och för att slippa ha samma meningslösa konversationer gång på gång så snäser hon väck killen istället. Störmomentet (killen) är då ute ur bilden direkt, utan att behöva ha en lång och i många fall tråkig konversation innan. Problemet med det här systemet är ju att även om alla rötäggen försvinner, så försvinner ju även alla de genuint trevliga killarna. Tjejen framstår som en bitch/subba och lär ju säkerligen få utstå både ett och två skällsord för att hon är otrevlig. Detta är ju hon dock van vid, så de rinner ju av henne som vatten från en gås.
Förslag på lösning: Killar är som killar är, det går tyvärr inte att hjälpa. Många av oss (förmodligen de flesta) är faktiskt genuint trevliga och intressanta människor som säkert hade fallit er tjejer i smaken, om ni bara hade gett oss chansen. Problemet är de "rötägg" som finns där ute, som bara är ute efter att hitta nästa ligg, nästa "high-score" på sin poängtavla. Det är dessa "rovdjur" som förstör "spelet" för oss andra vanliga dödliga. Tänk så många gånger vi "vanliga" killar har stått där och sett hur tjejen som man var intresserad av gå iväg med nåt "miffo" som bara vill ha henne för kvällen och bara för att kunna skryta om det för sina polare. Vad har han som inte vi andra har?
Självsäkerhet!
Han fullkomligen stinker ju av självsäkerhet, eftersom han har gjort samma sak hundratals gånger innan och fått med sig i princip lika många tjejer i säng också. Är det dessa killar ni tjejer egentligen vill ha med er? Släng iväg ett meddelande till mig och berätta hur justDU upplever hela utelivet. Tjejer, känner ni igen er? Killar, känner ni också igen er i scenariot som jag beskriver?
...
Frågan lämnas öppen, jag vill gärna höra era kommentarer och åsikter om det här ämnet... Om det nu är nån som läser bloggen vill säga ;-)
